Vi anser att det för de allra flesta katter, precis som för precis alla andra arter, ger en högre livskvalitet att få leva på ett sätt som är mer i enlighet med det de fysiskt och mentalt är anpassade för. Katter mår bra av att få ströva fritt.
Katten är ett rovdjur och har varit domesticerad i stort sett ingen tid alls om man ser på det från ett evolutionärt perspektiv (dvs ingenting har förändrats som skulle anpassa katten för en annan typ av liv). Hundar däremot har levt med människor i tiotusentals år. I en jämförelse har vi haft katter inne i max 30-40 år. Raskatter har också utvecklats genom målmedveten avel under oerhört många generationer vilket lett till att man förändrat mycket i beteende och behov, t.ex. till ett stillsammare djur. Dock finns självklart stora skillnader mellan individer vad det gäller behov och preferenser.
Vad det gäller vår fauna så är fritt strövande katters egentliga impact på den minimal. Det som leder till att fågelbestånden minskar är miljöförstöring och mänskliga aktiviteter).
Visst finns det risker med att vara ute. Det många inte tänker på (eller kanske ens vet?) är att allvarliga sjukdomar och problem som njursvikt, astma, hypertyroidism, beteendestörningar, övervikt och urinvägsproblem är mycket vanligare hos innekatter. Dessa hälsoproblem förkortar otroligt många katters liv och ger också en kraftigt försämrad livskvalitet. Mindre dramatiskt än en trafikolycka, men ett lidande likväl.
Självklart innebär detta inte att det är rimligt att ett mycket kort liv med bästa livskvalitet skulle vara bättre än ett långt liv med bra livskvalitet. Med sunt förnuft får vi som människor göra en avvägning mellan nytta och risk. Det är anledningen till att katter från oss i princip inte får gå ut i stan eller i andra högriskområden.
Ovanstående är vår bestämda åsikt grundad på noggranna övervägande, erfarenhet och befintlig forskning om katter.