Vi anser att det för de allra flesta katter, precis som för precis alla andra arter, ger en högre livskvalitet att få leva på ett sätt som är mer i enlighet med det de fysiskt och mentalt är anpassade för. Katter mår bra av att få ströva fritt.
Katten är ett rovdjur och har varit domesticerad i stort sett ingen tid alls om man ser på det från ett evolutionärt perspektiv (dvs ingenting har förändrats som skulle anpassa katten för en annan typ av liv). Hundar däremot har levt med människor i tiotusentals år. I en jämförelse har vi haft katter inne i max 30-40 år. Raskatter har också utvecklats genom målmedveten avel under oerhört många generationer vilket lett till att man förändrat mycket i beteende och behov, t.ex. till ett stillsammare djur. Dock finns självklart stora skillnader mellan individer vad det gäller behov och preferenser.
Vad det gäller vår fauna så är fritt strövande katters egentliga impact på den minimal. Det som leder till att fågelbestånden minskar är miljöförstöring och mänskliga aktiviteter).
Visst finns det risker med att vara ute. Det många inte tänker på (eller kanske ens vet?) är att allvarliga sjukdomar och problem som njursvikt, astma, hypertyroidism, beteendestörningar, övervikt och urinvägsproblem är mycket vanligare hos innekatter. Dessa hälsoproblem förkortar otroligt många katters liv och ger också en kraftigt försämrad livskvalitet. Mindre dramatiskt än en trafikolycka, men ett lidande likväl.
Självklart innebär detta inte att det är rimligt att ett mycket kort liv med bästa livskvalitet skulle vara bättre än ett långt liv med bra livskvalitet. Med sunt förnuft får vi som människor göra en avvägning mellan nytta och risk. Det är anledningen till att katter från oss i princip inte får gå ut i stan eller i andra högriskområden.
Ovanstående är vår bestämda åsikt grundad på noggranna övervägande, erfarenhet och befintlig forskning om katter.
Om TNR(M)
– ett humant alternativ för förvildade katter
TNR står för Trap-Neuter-Return(-Manage) (fritt översatt fånga-kastrera-återplacera-hantera), en metod där man fångar in hemlösa katter, ger dem en hälsokontroll, kastrerar och vaccinerar dem. De katter som är förvildade får sedan återvända till sitt revir. Metoden används över hela världen och har visat sig vara framgångsrik, dessutom är den ekonomisk.
En kattkoloni uppstår i regel på ett bestämt ställe där det finns tillgång till foder. Typexemplet är att någon börjar mata en eller flera hemlösa katter, de okastrerade katterna och matkällan drar till sig flera katter, de förökar sig och en koloni skapas. Den som började mata har förlorat kontrollen över situationen och ropar på hjälp.
Den konventionella metoden där alla herrelösa och förvildade katter avlivas har visat sig ha en mycket kortsiktig effekt.
Oftast avlivas katterna genom avskjutning, där bara delar av beståndet försvinner. Tomrummet efter de avlivade katten/katterna fylls snart av andra fertila katter och så är karusellen igång igen. Katten är ett mycket livskraftigt djur med stor förmåga att fortplanta sig. En honkatt kan få ca 120 ungar under sin livstid. Därför är den enda hållbara lösningen kastrering. Det allra bästa är alltid förebyggande metoder där kattägare kastrerar och ID-märker sina katter. Tyvärr är det för sent för de förvildade katter som redan finns därute. Det är då TNR kommer in i bilden, som en bra lösning.
Metoden TNR(M)
Mottot för Trap-Neuter-Return(-Manage) (TNRM) är “även förvildade katter har rätt att leva”. Metoden minskar beståndet av förvildade katter samtidigt som den förbättrar deras liv. De hemlösa katterna i en koloni fångas in. De blir kastrerade, vaccinerade, avmaskade och får veterinärvård. Kattungar och tama katter går vidare till katthem för omplacering, medan förvildade katter återplaceras i sitt revir. De blir även öronmärkta för att man ska veta vilka katter som blivit behandlade. De står sedan under beskydd av volontärer som ser till att de får mat och mår bra
Volontärer – en viktig del av TNR(M)
Volontärer skriver på ett kontrakt där de förbinder sig att ta hand om katterna. I uppdraget ingår även att skyndsamt anmäla om nya okastrerade katter. Volontärerna bygger även isolerade hus till katterna. I t ex USA får volontärerna utbildning för sitt uppdrag. De har sedan rätt till bidrag från kommunen för kastreringskostnaden för kattkolonin. Vi eftersträvar en liknande utveckling i Sverige.
TNR(M) – flera samverkande faktorer
Det som gör TNR så framgångsrik är flera samverkande faktorer. Katterna slutar att föröka sig. De stannar kvar i sitt revir och försvarar det vilket motverkar att nya katter sällar sig till kolonin. Kolonin blir långsamt mindre. Störande effekter som slagsmål, löpande honkatter och odören från sprayande hankatter upphör. Katterna får vaccin mot sjukdomar samt blir matade och kontrollerade. TNR är en metod där alla är vinnare. Den största vinnaren är dock katterna.
Källa: TNR-metoden