Arken Zoo har i samarbete med undersökningsföretaget Novus gjort flera undersökningar om hur katter och deras människor har det. I den senaste undersökningen visade det sig dels att mer än var tredje innekatt lämnas ensam länge på dagarna och dels att många innekatter visar tecken på ohälsa (t.ex. beteendeproblem som att kissa på fel ställen).
Ensamhet och ohälsa
Vi på Kattjouren har följt utvecklingen på ”kattområdet” sedan mer än 30 år. Vi är så klart väldigt glada över att så många väljer katter som sina familjedjur – och särskilt att adoptera från katthjälpsverksamheter.
Samtidigt har kattens popularitet också en baksida i att valet av just katt ibland bygger på en uppfattning om att det skull vara enklare och ta mindre tid/engagemang att ha katt än hund än, eftersom “katter klarar sig själv”.
I takt med att vi håller allt fler katter i en miljö som ligger väldigt långt från vad katten evolutionärt utvecklats för så ökar antalet katter som får beteendeproblem och ohälsa kopplad till brist på rörelse, sällskap och stimulans.

De som har djurhem eller annars sysslar med omplacering av katter, blir varenda vecka kontaktade av människor som berättar om beteendeproblem hos katter. Det vanligaste som leder till omplacering eller t.o.m. avlivning är att katten kissar på fel ställen
Ibland handlar det om ett stressbeteende på grund av en förändring som en flytt, många gånger är det helt enkelt kattens sätt att visa att hon eller han är understimulerad, har tråkigt och är ledsen.
Idag är vi väldigt medvetna om hur negativt social isolering påverkar oss människor. Det är inte särskilt konstigt att det är på samma sätt för katter. Ensamhet, att inte bli sedd, stimulerad och kunna interagera med andra är direkt skadligt, både känslomässigt, mentalt och fysiskt.
Problemet är den seglivade myten om att kattens självständighet innebär att katter klarar sig själv.
De flesta kattägare älskar och vill göra sitt bästa för sin katt. Men många är nog inte riktigt medvetna om hur stort behov katter har av sällskap /stimulans och vet inte heller att de nya djurskyddsreglerna innebär att katthållare inte bara ska ge mat/tak över huvudet utan också behöver tillgodose kattens behov av sällskap och stimulans (specificerat i att katter ska kunna klättra, klösa, jaga, gömma sig och söka mat). De reglerna finns eftersom det här är naturliga beteenden för katter som är viktiga för att de ska kunna ha god välfärd.
Medan sådana beteenden sker naturligt för en katt som får gå ut krävs det ifråga om innekatter både tanke och handling från kattens människa för att tillgodose behoven.
Som kattägare ska du inte behöva ha dåligt samvete för att du är på jobbet nio timmar om dagen. Det är ju så det ser ut för de allra flesta och det går utmärkt att ha katt på ett bra sätt i den situationen.

Våra viktigaste tips för att lyckas med det följer här:
- Välj att ha två katter istället för en. Nätverket Kattjouren liksom Föreningen Höörs Hemlösa Katter och många fler verksamheter har som policy att endast adoptera ut innekatter till hem där de får en kattkompis (eller en hundkompis när det är lämpligt). Undantaget är förstås katter som visat att de behöver vara ensamkatter. Två katter få normalt stor glädje av varandra och kan sysselsätta sig på ett helt annat sätt än en ensam katt.
- Kvalitetstid. Det viktigaste är inte hur många timmar du är på jobbet utan vad du gör med tiden du är hemma. Din katt är en individ och du är den viktigaste (och kanske enda) relationen i kattens liv. Prioritera relationen. Lek med, aktivera, klappa och prata med din katt. Välj att inte bara förstrött klappa katten när du tittar på tv utan var helt närvarande. Att ta 15-20 minuter när du kommer hem och leka intensivt med katten, eller gå ut en promenad, ordna fodersök eller busa med leksaker som katten får jaga, gör stor skillnad.
- Skaffa aktivitetleksaker och ordna så att katten har saker att göra när du är borta. Ta hem nya saker, tex från naturen eller en kartong (katters stora förkärlek för lådor av alla slag är välkänd). Göm kattgodis på olika ställen. Ordna en rad gömställen som katten kan skifta mellan. Ha en kattvideo med t.ex. fåglar eller fiskar, sätt upp en klätterträd som står så katten har utkik genom fönstret och kan fördriva tiden där.
- Gå ut med katten. Bor du så det är möjligt att gå ut med katten på tryggt sätt, eller kanske bara gå i trappan eller upp på vinden/ner i källaren, så är det något många katter uppskattar enormt. Tänk på att ha en säker sele så att katten inte kan slita sig om han/hon blir skrämd. Undvik platser med hundar/trafik. Var beredd på att promenaden får vara på kattens villkor (i långsam takt med mycket tid till att bara sitta och titta.
Tecken på beteendeproblem/ohälsa
Var uppmärksam på förändrat beteende som kan tyda på att katten är understimulerad eller mår fysiskt dåligt. Sådana tecken kan exempelvis vara:
- förändrad aktivitetsnivå – att katten bara sover och slutar äta/leka
- att katten kissar på fel ställen,
- beteendeförändring, att plötsligt börja attackera eller fräsa
- maniskt slickande som ger kala fläckar/sår
- kräkningar eller magproblem
- högljutt/intensivt jamande
Det är viktigt att börja med ett veterinärbesök för att utreda och utesluta en fysisk anledning till beteendet.
När det har uteslutits gäller det att agera detektiv och försöka komma fram till vilket behov som katten försöker uttrycka. Tänk på att kattens inte har så stora möjligheter att förmedla sina behov. Oförklarliga problembeteenden är många gånger hans/hennes enda sätt att visa att något är fel.
Markeringar vid ingång/dörrar eller där människans doft finns (t.ex. i sängen eller på kläder) kan vara tecken på att katten känner sig otrygg. En blyg katt behöver ha kattlådan nära, annars händer det lätt olyckor under möbler. Både hankatter och honkatter som är okastrerade och könsmogna kan börja markera på grund av det (kastrering löser oftast problemet).
Ibland är det väldigt svårt att hitta en anledning till det problematiska beteendet och det kan också hända att de lösningar ni testar inte har effekt.
Ge inte upp om ingenting hjälper och katten t.ex. fortsätter att kissa fel. I sådana fall finns en åtgärd som i stort sett alltid är effektiv, även om den också innebär en sorg. Under 30 års vis, har vi i Kattjouren kunnat konstatera att omplacering löser problemet med felkissande för i stort sett alla katter.

